Enligt mig finns det en påtvingad samhörighet med andra adopterade, det jag menar är att som adopterad förväntas du ha något gemensamt med andra adopterade. Denna förväntning kommer enligt mig dels från föräldrar och vänner men också från andra adopterade. Jag vill argumentera för att denna påtvingade samhörighet skapar en imaginär grupp fylld av konflikter. Det jag menar är att adopterade som träffar andra adopterade många gånger utgår från att de har gemensamma tankar och känslor med de andra bara för att de är adopterade. När så inte är fallet uppstår det en konflikt rörande vem som är bärare av den "sanna" adoptions identiteten. Jag anser att det inte går att tala om adopterade som en grupp, trots detta finns det en rad grupper i sociala medier som på ett eller andra sätt vänder sig till adopterade. Enligt mig bidrar dessa grupper med att skapa en adoptions diaspora och imaginära föreställningar kring en gruppidentitet med gemensamma värderingar och känslor.
Det finns en annan problematik med att prata om adopterade som en homogen grupp med gemensamma åsikter och värderingar. Det blir problematiskt när icke-adopterade vill veta hur adopterade upplever sin situation. Den adopterade får en expertroll där den enskilde adopterade tillåts föra samtliga adopterades talan baserat på den enskildes erfarenheter, erfarenheter som andra adopterade inte vill göra anspråk på. Elizabeth Martinell Barfoed (2008:92) analyserar detta fenomen i sin avhandling.Hennes resultat visar att media sällan visar denna splittring i åsikter mellan adopterade vilket gör att vissa individer blir representanter för adopterade och deras erfarenheter är det icke-adopterade förknippar med adoption(ibid).
