Nej till adoption som andrahandsval

Personer som har genomfört IVF bör inte tillåtas att adoptera oavsett resultatet av den assisterade befruktningen eftersom de bidrar till att göra adoptivbarn till andraklassens medborgare. Efter att jag läst ett flertal nummer av Att adoptera utgiven av adoptionscentrums framgår det att ett flertal familjer som valt att adoptera även har genomfört IVF. Det man kan se är hur det biologiska barnet ses som det fördelaktiga och eftersträvansvärda samtidigt som det adopterade barnet ses som andrahandsalternativet. Med den bakgrunden bör par som genomför IVF inte tillåtas adoptera då de bidrar till att göra de biologiska banden mellan barn och föräldrar till norm.

Personer son har genomfört IVF bör inte tillåtas adoptera då det kan skapa en känsla av att vara andrahandsalternativet hos den adopterade. Genom att tillåta adoption trotts att par genomfört IVF överordnar man det biologiska och gör det till norm. Carolina Jonsson Malm(2011) påvisar hur biologiska band mellan barn och föräldrar ses som det naturliga när det kommer till familjebildning, par som genomfört IVF och adopterar (re)producerar bilden av det adopterade barnet som det mindre önskvärda andrahandsalternativet.

Bilden av de biologiska banden mellan barn och föräldrar som det normala (re)producerar även tankar om familj där de individer som kan få biologiska barn ses som den ”riktiga” familjen(Jonsson Malm,2011). Det gör att adoption blir underordnat IVF och de familjer som väljer att adoptera utan att genomföra IVF ses som ”onormala” då det ”normala” är att försöka få biologiska barn innan man adopterar. Den ”normala” familjen underordnar andra former av familjesammansättningar (Spilker&Lie,2007), om par som genomför IVF tillåts adoptera vore det att (re)producera föreställningen om den ”normala” familjens överordning.

De som hävdar att det är bättre för ett barn att komma till ett par som genomför IVF än att inte bli adopterad fokuserar på barnets akuta direkta behov, behov som kan röra basala ting så som mat och husrum. De individerna tar inte hänsyn till de strukturer som finns och skapas genom att tillåta par som genomfört IVF adoptera samt den problematik som uppstår när barnet växer upp och identifieras som andrahandsvalet av samhället (Jonsson Malm,2011). Att argumentera för att det är bättre att komma till ett par som genomför IVF än att inte bli adopterad är att legitimera synen på en andraklassens medborgare.

Par som genomfört IVF bör inte få adoptera då de (re)producerar en bild av adoption som ett andrahandsval och biologiska barn som det naturliga och eftersträvansvärda, det medför även att andra familjeformer än kärnfamiljen ses som onaturliga om de inte kan få barn på ”naturlig” väg.