"därför ska du välja Kina!"

Efter att jag gått igenom olika texter jag skrivit om adoption hittade jag ett svar jag skrev till en insändare Adoptionscentrum skrivit i Hela häsingland (

http://helahalsingland.se/insant/insandare/1.5058426-barn-ar-ingen-rattighet).

Svar till Adoptionscentrum (1/9).

Som adopterad tycker jag att Adoptionscentrum missar en central sak, det är inte en vara ni talar om – det är en individ. Efter att ha läst på er hemsida är det svårt att inte dra paralleller mellan boskapsköp och adoption.

　

Rubriker som "därför ska du välja Kina!", "Adoption är en möjlighet för barn som mist sina föräldrar att få en egen familj" och "Ge vuxna som längtar efter barn en möjlighet att bli förälder" får mig att fundera på vems bästa som är i fokus. Är det barnens eller de barnlösa föräldrarnas bästa? Det faktum att ni faktiskt skriver i er insändare att det inte är normalt att inte kunna reproducera sig genom samlag ("liksom de familjer som får barn på det "vanliga" sättet") (re)producerar enligt mig bilden av adoption som ett sämre andrahands val.

Det samhället enligt mig borde prioritera pengar på är rätten för internationellt adopterade att får veta sitt biologiska ursprung, inte föräldrars rätt till barn. Barn är ingen rättighet.

 

När jag nu är inne på adoptionscentrums hemsida kan jag fortfarande tycka att det pågår en form av boskapshandel när man ser rubrikerna de ändvänder. Det jag menar är att med formuleringar som "Vi väntar på besked om vi får en ny kvot för 2013" (adoptionscentrum.se) får jag intrycket av en industrialiserad verksamhet.Texten jag citerade kommer i från adoptionscentrums hemsida där de förklarar varför det för tillfället inte går att adoptera från Thailand. I mina tidigare inlägg har jag kritiserat synen på barn som en rättighet, det jag vill uppmärksamma i detta inlägg är synen på de adopterade som siffror och "varor". Det jag menar är att adoptionscentrums formuleringar när det kommer till de adopterade och adoptionsprocessen som helhet skapar en diskurs som dehumaniserar barnen. Barnen är inte längre individer de blir siffror och varor, det mänskliga värdet tycks inte knytas till de adopterade när de är i sina födelseländer. Det mänskliga värdet tycks endast tillskrivas de adopterade när de kommer till sina nya familjer och uppnår statusen av familjemedlem och nationsmedborgare. Jag anser att det måste ske en förändringen i sättet adoptionscentrum och andra adoptions förmedlare benämner och pratar om de adopterade barnen och adoptionsprocessen.